2015

Ett eller annat inlägg kanske det måste bli 2015, även om projektet känns onödigt färdigt.
Tänker på hur det började, och hur det ser ut nu.
Att säga att det är helt klart känns inte riktigt bra, för man vet ju aldrig vad som händer nästa minut, vem vet vad som kan lura bakom hörnet?

Matchande tröja har anlänt, och det känns i alla fall skönt.
Få saker är så tillfredställande som en stunds filosoferande efter en hård arbetsvecka.
Jag ska försöka att återskapa den miljö som projektet startade med.

Samma garage, samma projektledare och samma lilla Yamaha.
Bara lite tid, pengar och roliga moment skiljer bilderna åt.

Nu kanske den måste flytta in i köket, för att kunna avnjutas tills asfalten tinar fram?

Nåja, vi nöjer oss med det för ikväll, och släcker lampan…

Bokslut 2014

Har försökt att sammanställa och samanfatta alla dessa kvällar i och dagar i garget.
Inte helt enkelt att leta rätt på alla papper, och dra sig till minnes om alla förändringar och förädlingar.

Men en ansenlig hög med kartonger och kuvert från när & fjärran har vi samlat på oss under den här tiden.
Märkligt med internet, beställningar och frakter.
Vilka möjligheter det öppnar för den här typen av projekt, till nästan ingen kostnad alls.

En hederlig gammal miniräknare, en penna och……så kändes det inte rätt helt plötsligt.
Det var ju inte därför jag gjorde allt detta, för pengar, och budgeten är för längesedan ett minne blott.
Så vi kanske nöjer oss med att resultatet, och framförallt vägen dit, var en underbar resa.
På så sätt kan vi bara arkivera alla papper, och njuta av några bilder i dagsljus, både från historian och “här & nu”.

Lätt omkullkörd, och karaktärslöst grå.

Nya kläder, krämigt vit, och inte en repa så långt ögat kan nå.

På väg in till ett garage fyllt av möjligheter.

Vi rullar ut från samma garage, och väntar på att solen ska tina fram asfalten.

Måste bara betrakta vissa små detljer i dagsljus.
Tänk bara hur det var från början, bara i höstas…

Och som det sedan blev, en fröjd för ögat i alla fall, och ett bevis på att en del saker kanske inte är helt perfekta från första början….trots att det är en Yamaha….eller?

Med det får vi önska ett Gott Nytt År från garaget, så kanske det kommer mer 2015.

För den kanske inte är riktigt färdig…..vem vet…

Pluggat och klart

Idag blev det bara fixat med lite små saker, sånt som man egentligen inte behöver anstränga sig för att lösa, och som bara måste göras.
Men hela projektet börjar ju bli obehagligt färdigt, så man kanske inte ska ha så bråttom just nu.

Med en bult som har rätt gängstigning, så fick vi fast avgassystemet permanent.
Undrar just vad besiktningen kommer att tycka om det?
Den kanske är helfordonsgodkänd, och då kan en nitisk människa ha synpunkter.
Jag måste ju även testa hur den låter, det får bli vid ett speciellt tillfälle.
Men vi tillverkar en plugg, för att försegla en återledningsslang som har med avgaserna att göra.
Kanske en typ av återvinning, men jag läser på japanska forum att alla som bygger om pluggar den, så då får det bli så.
Det finns ändå ingen möjlighet att koppla in den i det nya systemet.

Hittade även igen den nya nummerplåten.
En storlek mindre än original, någonting positivt med nya regler, i och med att man slipper skattemärket.
Kan tyckas som en marginell storleksförändring, men vi kan förmodligen spara några gram i vikt, och det kanske är avgörande i dom sega backarna kring Norges kust?

Så där, då var den biten avklarad, i princip besiktningsklart med andra ord.

Hugaligen, det känns som att allting mekaniskt, och även små tekniska finesser, verkligen går mot sitt slut.
Man kanske kan hitta på fler detljer att förgylla garagekvällarna och projektet med?
Det är ju alldeles för mycket vinter kvar just nu.
Ska i alla fall samla ihop alla dokument och fakturor nu, på allvar, så får det bli en sammanfattning så här långt.
Måste även ta några bilder i bättre ljus, så man kan njuta av lite “före & efter”.

Men nu släcker vi lampan för ikväll…

Försenad (h)julklapp

Det saknas en detalj på lillkompisen – avgassystemet.
Har medvetet väntat med det, eftersom jakten har pågått febrilt i att få tag på den rätta produkten.

Nu har äntligen spanjorerna (ja, det är där det är tillverkat) levererat en något försenad (h)julklapp.
Spännande att se passformen och finishen.

Det ser lovande ut på lite avstånd.
Det nya i rostfritt, och ungefär halva vikten, en nog så viktig parameter inför dom tunga backarna som väntar oss på kommande långresor.
För att inte tala om den förväntade effekthöjningen, det kanske blir någon decimal av en hästkraft i alla fall, och det kan vara helt avgörande!

Nya bultar levererades, men en med fel gängstigning såklart, japanerna verkar ha sina egna vägar att gå som vanligt.
Så vi får trixa lite för att få dit det hjälpligt, och jaga rätt på en passande bult när vardagen är åter.
Jag var inte så sugen på att gänga om vare sig bulten, eller dess infästning i svingen, det får bli ett sista alternativ om det inte löser sig på annat sätt.

Oj, helt makalöst bra!
Dubbla utblås, fast den är encylindrig, men som så många andra saker kanske prestanda kommer i andra hand, eller i tredje hand.
För först kommer utseendet, och sedan funktionen – logiskt va?
Riktigt tjusigt, och passformen var helt perfekt, spanjorerna är inte så tokiga i alla fall.

Njuter lite försiktigt av resultatet, och kan inte låta bli att återkomma till funderingarna angående dekaler och emblem.
Så i det stora hela får en liten men vacker dekal avsluta mina tankar för idag.
Det kanske är sådant som får växa fram med tiden, det är trots allt några månader innan den ska få vädra vårens luft.

Nu ska jag städa lite, och samla ihop alla papper från beställningar från fjärran länder, så kanske det blir en ekonomisk sammanfattning såsmoningom, och så kanske jag hittar igen registreringsplåten som en liten bonus.

Detaljer i helheten

Hittade lite små detaljer i en kartong i garaget.
Små, men viktiga, som det brukar vara.
Några små klistermärken, en nyckelring och en och annan eloxerad kolfiberpryl.

Dom här hade jag nästan glömt bort, vikter för styret, i eloxerad aluminium, med kolfiber.
Dom måste vi ju bara montera, hur det nu än kan bli.
Som en liten överraskning, eftersom dom var bortglömda.

Lite svarvande i originalhandtaget så var dom på plats.
Som sagt var en trevlig detalj, som var lite bortglömd.

Även en broderad nyckelring kändes som att den gjorde sitt till.
Alla små detaljer i tillvaron gör helheten, som i sin tur gör hela upplevelsen, som allting annat här i livet.

Inte så mycket fysiskt gjort idag på projektet, men paket från Spanien väntar imorgon, så  det blir lite som en försenad julafton tror jag.
Stora skräcken är ju att detta trevliga projekt går mot sitt slut, men det vet man kanske inte heller.
För vad som väntar runt hörnet kan ju ingen förutsäga, så pass mycket kan jag säga i alla fall.

Släcker dock lampan för ikväll…

Slut i rutan

Nu är ju julafton väldigt nära, och då får man vara lite allmänt trött tycker jag.
Dock så finns ju den där lilla lockelsen att ta en stund i garaget, och samla tankar och energi – fantastiskt bra.
Som tur var fick jag ännu ett paket från Japan, alltid lika spännande.

Hade beställt en rökförgad ruta, med ställbar vinkel.
Den ska vara modellanpassad, så vad kan gå fel?

Ja, om man avviker från standard på någon punkt, som att till exempel använda sig av andra backspeglar, så kan det bli lite bekymmer.
Ingenting märkvärdigt, men hålen måste borras upp några millimeter.

Japanerna envisas med egna gängstigningar.
Så visst var det M10, men en fingäng, och den ena är naturligtvis vänstergängad.
Tur att det fortfarande finns lokala firmor som har prylar hemma, bara det får mitt hjärta att bulta (fyndigt va) för att handla lokalt.
Oj vad glad man kan bli över en liten mutter.

Prylar med rätt passform, och tillgång till rätt verktyg, gör livet så hilma roligt och enkelt ibland.
Med rätt muttrar så trillade allting liksom bara på plats, enkelt, snyggt och funktionsdugligt.

Jag har varit lite tveksam till att montera en ruta, men nu tycker jag att det blev rätt bra faktiskt.
Om den dessutom fyller en funktion (vilket får utvärderas till sommaren) så är det helt fantastiskt.

Så här lite sent på kvällen före julafton, så är det nästan lite av en tradition att ta en julekonjak, så det får bli kvällens “rykare”.
Tomten och jag får, tillsammans med Lill-Yamman, önska en God Jul från garget.

Släcker lampan för ikväll…

På djupt vatten

Ja, nu ska jag ut på djupt vatten igen, dags för att prova på det här med lackering igen.
Den här gången är det den lilla vingen, som man sedan kan fästa topboxen i inför kommande touringresor mot fjärran länder.
Lackering är som sagt var inte min starka sida, men här fick det ändå bli ett försök.
Jag har nämnligen haft väldigt svårt att välja färg till denna detalj, men nu chansar vi.

Originalets mörkgrå färg passade i alla fall inte, det är jag helt säker på.

Ja, då kör vi – ett lagomt sandpapper, och lite färg – hur svårt kan det vara?

Det är väl här det brister, arbetsmiljön, och de flesta som är serösa i det här med lackering gråter väl nu.
Men jag fixade mitt lackbås med två gamla dagstidningar – klart!
Kanske inte optimalt, men nöden har ingen lag.

Ja, så här blev det.
En detaljgranskning gör att man kan ana att denna lackering inte håller samma nivå som proffsjobbet med kåporna.
Men det kanske duger, jag får fundera lite på det.
Ska även fundera på färgvalet.
Den kanske skulle ha varit mörkare i sin rödfärg, eller vit, eller svart?
Som sagt var, sista färgen kanske inte har runnit över denna lilla detalj ännu, vi får se.

Jag måste hur som helst premiera mig själv för att återigen ha provat detta med lackering.
En vacker dag kanske man kan se ett tjusigt resultat växa fram.
Kvällens “rykare” får bli lite choklad i sin enkelhet.

Släcker lampan för ikväll…

Lite makeup till godingen

Nu var det äntligen dags att montera dekalerna.
Stort tack till min japanska forumvän som fixade dessa åt mig, perfekt passform.
Om jag får tid så ska jag ta en touringresa till Japan, och visa upp den när den är klar (tar med mig lite renkött som tack för hjälpen).
Tyvärr är ju det här med dekalstripning inte mitt starka område, men kanske jag är lite bättre på det än att lacka, så jag gör ett försök i alla fall.

Det är en hel del dekaler, och jag känner mig ytterst tveksam till att montera allting, framtiden får utvisa helt enkelt.

Ooohhh, det känns helrätt.
Den lilla karamellen bara växer fram, nu börjar man ju ana ett färdigt resultat.

Lite såpvatten i en blomspruta, varmluftspistol och tålamod formade dekalerna till total följsamhet.
Makalöst bra måste jag säga, ungefär som den tanke jag hade i början av projektet.

Det var ju lite åt det här hållet som tankarna for, och jag har länge våndats över att få tag på någorlunda passande dekaler.
Har även kikat på att tillverka egna, men risken är alltid att det inte blir riktigt perfekt.

Men så här blev resultatet.
Det finns en hel del dekaler kvar, men som sagt var så tvekar jag lite där.
Mycket är inte alltid bättre, och jag vill inte förstöra det “rena” utseendet, som består av stor vita partier.
Men jag ska sova på saken, så får vi se om det kan bli fler utsvävningar.
Kanske ett emblem också, vi får se.

I vanlig ordning så måste man njuta av utfört arbete.
Den här gången är jag lite imponerad av mig själv faktiskt, det blev riktigt bra resultat, och speciellt med tanke på att det är första gången jag gör det seriöst, på en viktigare pryl.
Kvällens rykare får bli en kaffe……och choklad förståss.

Släcker lampan för ikväll…

Det lackar mot jul

Ja, så var det äntligen dags att hämta kåporna från lackeringen.
Jag har ju ventilerat tidigare att just lackering är inte min grej, och jag håller fast vid det.
Blev ännu mer övertygad idag när jag hämtade kåporna från lackfirman -oj oj…vilket toppenresultat!

En hel hög med kåpor, och vilket proffsigt jobb !
Jag blir helt förstummad över resultatet, det är verkligen roligt att köpa tjänster som man får valuta för.
Ett otroligt tjusigt lackjobb, alla gamla skavanker är som bortblåsta och nu återstår det bara att försöka få allting på plats.

Många små skruvar är det…suck…
Det känns som evigheter sedan jag plockade bort kåporna, så nu får jag provmontera allting minst två gånger för att hitta rätt skruvar, och rätt passning.
Men glädjen finns där, över att allting blir så fint.

Man får inte glömma bort själen, den behöver kaffe och choklad för att må riktigt bra.

Ja, nu är vi i mål så långt det är möjligt för ikväll.
Läckert att även få dit dynan, och få en aning om helheten som lurar runt hörnet.
Dekalerna ska ju dit, men även kanske fler attribut eftersom vintern är lång.

Det blev så otroligt fint, så vi måste fira med en liten “garage-rykare”.
Jag kan inte berömma lackjobbet nog mycket, så jag gör det en gång till – otroligt tjusigt!
Skänker en tanke till den som lackat, och jag ska svänga förbi med en tårta i veckan, som ett litet bevis på att jag uppskattar yrkesstoltheten.

Släcker lampan för ikväll…

Vi sparar inte på degen

Ja, och om man menar uttrycket “deg” som likställs med pengar så stämmer det ju, projektet har ändå spårat ur för längesedan.
Men dagens begivenhet fick bli en heldag i köket, inte garaget – häpp!
Och där sparade vi inte heller på degen, i dess rätta bemärkelse.

Själv försöker jag så förtvivlat att få lite (h)julstämning i huset.
Bakar små motorcyklar som säkert kommer att smaka bra när avsaknaden av bar asfalt blir för stor.
Övriga familjen suckar, och pratar om att “det har spårat ur”, men det måste vara någonting annat dom syftar på.
För rätt utrustning i alla lägen är ju jätteviktigt, det pratas så mycket om det, så varför pruta på det just nu?
När dom näpna små motorcykelkakorna väl var gräddade så tyckte dom hånfulla åskådarna att dom såg ut som små hundar, typ dvärgschnauzer, suck…men jag vet ju att dom är väldigt fina innerst inne…och goda.

Större delen av dagen gick åt till att konstruera (och komma överens om) årets pepparkakshus, ingen lätt uppgift, som dessutom har stort kulturvärde för alla inblandade.
Inspirerad av kåkstäderna i Brasilien, dom så kallade favelas, så byggdes 17 hus i olika storlekar, som placerades precis som dom ska, lite hur som helst.
Så nu har vi en alldeles egen favela i köket, hur vackert och annorlunda som helst.

Dags att ta full dag…